Förslaget från OPO var i korthet ett avtal på 18 månader med löneökningar på 2,4 procent. Teknikföretagen som tillsammans med övriga arbetsgivarorganisationer gått ut stenhårt i årets avtalsförhandlingar och krävt ett nollavtal, speciella ungdomslöner och ytterligare försämringar i en redan tilltufsad strejkrätt förkastade budet, som enligt deras mening var för högt. Max 2 procent under 18 månader var deras bud.

Industrifacken, förkastade även de budet eftersom de krävt ett ettårigt avtal och 2,6 procent i lönelyft.
OPO har i sitt första förslag varken gått in på fackens eller Teknikföretagens övriga krav utan koncentrerat sig på lönefrågan. Den hetaste frågan i avtalsrörelsen, bemanningsföretagen, ligger kvar som en hittills olöst knut. Med ”bemanningsföretagen” menas att arbetsgivarorganisationerna nu rundar Lagen om anställningsskydd och hyr in personal istället för att återanställa dem som tidigare avskedats.

Årets avtalsrörelse, där i stort sett alla avtal löper ut den sista mars, är ett spel där medlemmarna i de olika fackförbunden som vanligt är förpassade till åskådarläktaren.

Avtalsförhandlingarna är en välregisserad föreställning mellan de olika förbundsledningarna och arbetsgivartopparna. LO:s 1,6 miljoner medlemmar är fråntagna den självklara rätten att vara med och utforma kraven. Lika lite har de att säga till om när det gäller det avtal som kommer att skrivas under. För trots att vi lever i år 2010 med alla dess tekniska möjligheter har svenska löntagare fortfarande inte myndighetsförklarats och fått den demokratiska möjligheten att via avtalsomröstningar anta eller förkasta respektive förbunds avtal.

I olika fackliga och politiska högtidstal brukar det pratas vitt och brett om arbetsmarknadens parters suveränitet och att politikerna inte ska lägga sig i den så kallade fria förhandlingsrätten.
Faktum är att det knappast finns något som är så kringgärdat av olika regleringar som just en avtalsförhandling – en stympad strejkrätt, opartiska ordföranden och medlingsinstitut.

Och, som kronan på verket för att förhindra att de fackliga organisationerna och deras medlemmar tar öppen kamp, finns Industriavtalet, ett avtal mellan sex olika industrifack och arbetsgivarorganisationerna. Det är ett avtal som vid sin tillkomst 1997 fick Verkstadsföreningens (idag Teknikföretagen) dåvarande ordförande Heinrich Blauert att förtjust bubbla att avtalet var historiskt. För nu var, som han uttryckte det, ”arbetstagarna och arbetsgivarna surrade vid samma mast”, med ett avtal som entydigt slog fast att företagens konkurrenskraft gick före allt och att exportindustrin skulle vara löneledande. Vilket i praktiken innebär att inget annat förbund tillåts glida över den ribba som slagits fast i detta avtal.

Andra mörka skuggor som omgärdar årets avtalsrörelse är givetvis arbetsmarknadsminister Littorins inskränkningar av gällande kollektivavtal, den så kallade Laval-lagen, ett lagförslag som öppnar för dumpning av löner och arbetsvillkor och kringskär fackens möjligheter att vidta stridsåtgärder.

Samtidigt som riksdagsledamöterna debatterade Littorins förslag talade LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin om detta på ett opinionsmöte på Mynttorget. Hon fördömde Littorins förslag, men uppmaningen till medlemmarna i LO blev inte att ta strid utan att lydigt vänta till 19 september och då vid valurnorna lägga sin röst på S.

Wanja Lundby-Wedin är ju som bekant ordförande för LO. Hon sitter emellertid också i det socialdemokratiska partiets verkställande utskott, en position som gör att hon alltid ser mer till partiets intressen än till de 1,6 miljoner medlemmar hon är satt att företräda.

Nu kan man förvänta sig ett nytt förslag till avtal från OPO. Utan att gå händelserna i förväg finns det en del som talar för att det blir ett nytt industriavtal innan den 31 mars. Men denna gång finns det faktiskt en fråga som engagerar medlemmarna mer än vanligt. Frågan om bemanningsföretagen. En opinionsmätning ger vid handen att hela 81 procent av de tillfrågade är beredda att gå i strejk just för att få den frågan löst.

Så samtliga förbund: ta för en gång skull fasta på denna viktiga opinionsyttring. Vik inte ner er utan strid! Visserligen ger kapitalismens kris och arbetsgivaroffensiven inte de bästa förutsättningar, men någon gång måste ändå anden släppas ur flaskan och kampen tas. Låt även medlemmarna rösta om de framförhandlade avtalen!.

Då kan svensk fackföreningsrörelse få den nytändning som vi väntat så länge på.

Av Ledarredaktionen

Så är det då dags. Den sedan länge planerade moskén invid Ramberget (uttalas Rammberget) har till slut börjat byggas. Det blir en moské i svensk modernistisk stil kan man nog säga och den andra fristående moskébygganden i Göteborg. Den första byggdes redan på 1970-talet i Högsbo, men sen har det alltså dröjt länge. Medan moskén i Högsbo tillhör en ganska avvikande grupp inom islam, Ahmaddiya, så är moskén i Kvillestaden nog mer hemmahörande i islams huvudfåra, trots det finansiella stödet från Saudiarabien för byggandet. Den nya moskén beräknas stå färdig i maj nästa år.

Fast nog hade det var roligare med en mer klassisk moské nära Järntorget.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Moské, Islam, Ramberget, Kvillestaden, Ahmaddiya, Saudiarabien, Göteborg, Religion, Hisingen, Samhälle

Att den israeliska regeringen medvetet torpederade omedelbara diskussioner med den Palestinska Auktoriteten verkar det inte råda något tvivel om. ”Olyckliga tillfälligheter” passar bara bra som ursäkt och för att ge Joe Biden något att rädda hedern med.

Men det handlar inte om 1 600 bostäder i Östra Jerusalem som Israel ockuperar sedan 1967 och som nu förklaras tillhöra ett ”odelbart” Jerusalem, den ”judiska statens heliga huvudstad”. Att hela omvärlden inklusive USA säger att byggverksamheten på ockuperat territorium är olaglig enligt internationell lag är tomma ord eftersom USA samtidigt indirekt ger grönt ljus för allt nybyggande.

.

Go on – go on

I går avslöjade den israeliska dagstidningen Haaretz att det inte handlar om 1 600 olyckliga misstag. Enligt tidningen är det 50 000 bostäder som planeras för östra delen av Jerusalem. De befinner sig i olika stadier av planering och på olika nivåer i beslutsprocessen.

-Planeringen för 20 000 bostäder befinner sig redan i ett avancerat stadium, medan resten först måste tas upp i planeringskommittéerna, skriver tidningen. De 1 600 bostäder som inrikesministern körde ner i halsen på Joe Biden är en del av dessa.

Jerusalems borgmästare säger till Haaretz att det är bara österut som Jerusalem kan expandera. Planer på 3 000 bostäder i västra delen stoppades för ett par år sedan av miljöaktivister. Inga trupper och tanks användes för att tysta motståndet. Det finns ju plats i den olagligt ockuperade delen av staden.

Del av nybyggen i östra Jerusalem.

Ursäkterna till Joe Biden visar mer än något annat att ”fredsprocessen” bara är ett fikonlöv som ska skyla Israels verkliga planer. Netanyahu sa att det var olyckligt att beslutet att bygga 1 600 bostäder i Ramat Shlomo dagen innan Bidens ankomst. Det borde ha skjutits upp en vecka sa han.

Alltså var det bara dålig timing. Beslutet i sig är inget att diskutera. Det tyckte tydligen också Joe Biden som på andra dagen av sin visit i ett tal till studenterna vid Tel Avivs universitet tackade Netanyahu för att ha lovat att en sådan incident inte skulle upprepas och att bostäderna kanske inte skulle byggas omedelbart.

Kan man komma närmare ett godkännande av byggplanerna utan att säga det rent ut. Tack för att inte kasta sådana beslut i ansiktet på mig, men varsågod Go on-Go on.

.

Media; DN1,DN2,DN3,AB1,AB2,SVD1,

Bloggare: Jinge,Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Jerusalem, Israel, Palestina, Joe Biden, Bosättningar, USA

.

.

Europeiska unionen och bankvärlden har satt grimma på Greklands regering. Landets budgetunderskott ska betalas genom en åtstramningspolitik som främst drabbar landets låginkomsttagare, arbetslösa och pensionärer.

Nu är detta ingen enkel sak. I Grekland finns ett starkt fackligt och folkligt motstånd mot attackerna. Gång på gång har massrörelser inom alla delar av samhället i demonstrationer och strejker sagt nej till dessa ultimatum från Bryssel och det europeiska finanskapitalet. Som i dag när Grekland än en gång har stannat som en följd av en ny strejkvåg.

.

.

I dag stannar bland annat Greklands 30 000 taxibilar…

.

I två bloggar har Benny visat hur de ”fina” finanskretsarna bokstavligen varit medskyldiga till att driva Greklands statsfinanser mot ”ruinernas branter”. Seriösa inlägg har faktiskt föreslagit att landet ska sälja några av sina vackra öar och antika ruiner för att komma ur sitt trångmål..

Anders Borg nöjer sig med att prata om de grekiska regeringarnas fusk. Han nämner aldrig de banker och företag vid namn som sett till att karusellen bara snurrat fortare och fortare. ”I sista hand är det grekerna själva som levt över sina tillgångar och de får de allt betala själva”, menar man. Borg och EU:s andra finansministrar vill inte att det överhuvudtaget ska finnas ens en idé om klassolidaritet från den europeiska arbetarrörelsen i förhållande till det folkliga motstånd som demonstreras i Grekland. De är helt enkelt rädda för att grekernas aktioner också ska spridas till andra länder och att politiken därmed, i land efter land, skulle få en helt annan dagordning. Vem ska betala? Vi eller bankerna? Kan vi i längden leva med ett ekonomiskt marknadssystem som låter de rika förstöra både våra liv och miljön? Är det inte nog med snart 30 miljoner arbetslösa?

.

Många tyskar vill under vintern njuta både av sol och den grekiska

livsstilen. I dag bygger barnen sandborgar och befästningar på

stränderna. För sjuttio år sedan handlade det om riktiga värn…

.

I Tyskland har en del av media gjort allt för att lägga skulden på grekerna själva. Springerpressens ökända boulevardtidning Bild-Zeitung har gått i främsta ledet och har på löpsedlar och förstasidor orkestrerat en vidrig chauvinistisk kampanj mot den grekiska nationen. Till vardags lämnar många tyskar under den kalla och grå vintern sitt land för att njuta av den grekiska solen och livsstilen. Under solparasollerna på stränder och terrasser låter man sig passas upp av underbetald arbetskraft. Läppjar på en drink eller en öl och njuter av det goda livet. Men allt detta ska nu lämnas därhän och glada semesterminnen ska blekna bort som gamla kort i ett album. Nu gäller det att tycka illa om ”grekerna”. Städerska eller hotelldirektör. Enkel matros eller stenrik redare. Facklig gräsrotsaktivist eller korrupt politiker. Alla dras de över en kam. Alla är de greker. Lata och fuskande greker…

Hemsidan World Socialist Web Site  (WSWS) har gjort en bra genomgång av Bildt-Zeitungs material. När Greklands premiärminister George Papandreou i förra veckan kom till Berlin möttes han från tidningens sida med ett arrogant öppet brev. Det började storståtligt och stortyskt med:

Herr Premiärminister. När Ni läser dessa ord kommer ni att ha satt Er fot i ett land som är väldigt annorlunda från ert.  Ni är i Tyskland.

I det öppna brevet förklarar man sedan för Papandreou att i Tyskland, till skillnad från hur det ser ut i Grekland, så är de flesta människor inte lata utan arbetar fram till 67 års ålder. I Tyskland behöver man inte heller betala tiotusentals kronor i mutor för att få en sjukhussäng. Tidningen fortsätter sedan med att ”visserligen har vi också en hög utlandsskuld, men den kan vi betala eftersom vi stiger upp tidigt på morgonen och arbetar hela dagen”.

Bild-Zeitungs kampanj är naturligtvis en skymf mot Greklands alla människor. Inte minst mot bakgrund av den tyska ockupationen under Andra världskriget och det inbördeskrig som växte fram i motståndet mot nazisterna. Borgerliga och socialdemokratiska politiker i landet kan utnyttja hetsen mot den egna nationen. De återkallar minnen av det historiska motståndet mot tyskarna och hoppas att deras egna fingrar, kladdiga från alla syltburkar där man själva smakat, inte ska synas. I bloggar och i tidningar, från mun till mun, berättas om att krigsåren krävde 558 000 döda och 830 000 invalidiserade människor. Av Greklands 80 000 judar dödades 70 000. Femtio procent av all industri förstördes. Sjuttiofem procent av vägnätet och järnvägen mm.

.

Tyska infanterisoldater går in i Grekland under Andra världskriget

Vad som händer är att Bild-Zeitung kastat handsken och får ett slag över ansiktet tillbaka.

Vilket är vad man önskat. En nationell konflikt i stället för en klasskonflikt. Över hela kontinenten fruktar makthavarna ett samlat europeiskt fackligt motstånd mot nyliberalismen.

WSWS visar med ett par exempel hur verkligheten ser ut. Den ekonomiska eliten både i Grekland  och i Europa ger socialdemokraten Papandreou sitt fulla stöd för hans attacker på Greklands arbetande människor. Ett exempel är den grekiska miljadärsfamiljen Latsis. Med hjälp av enorma vinster från sin stora rederiverksamhet etablerade man för 25 år sedan den grekiska Eurobanken. Latsis fick då 10.3 miljoner euro från den grekiska staten i en affär som godkändes av Europakommisssionen. EU:s ordförande José Barroso är en nära vän till familjen vars överhuvud Spiros Latsis nu har en förmögenhet på 6.7 miljarder euro.

.

.

Det fanns – och finns – ett starkt antikapitalistiskt motstånd i Grekland.

Här en bild från motståndsarmén under Andra världskriget.

.

I kampanjen mot Grekland skälls det ofta över landets dåliga produktivitet inom industrin. Men vad man inte säger är att det är europeiska banker och företag som basar. Alltsedan man införde euron 2001. Priserna på livsmedel i Grekland sätts i dag av tyska och franska livsmedelskoncerner och är högre än i övriga Europa trots att lönerna i Grekland ligger långt under andra länders. När tysk media och landets styrande kretsar anklagar ”grekerna” för korruption är detta hyckleri i den högre skolan. Det tyska företaget Siemens ( tillverkade för övrigt Andra världskrigets gaskamrar i utrotningslägren ) äger som exempel sju fabriker i Grekland. Nyligen avslöjades det att Siemens 1999 gav Papandreous parti PASOK miljoner D-mark för dess europeiska valkampanj. I utbyte ställde PASOK upp med en industripolitik helt inriktad på avreglering och privatisering…

Inte minst Anders Borg borde alltså hålla tand för tunga. Han har en gång för alla lovat oss att det är slut med bankernas spekulationer.  Det som har skett i Grekland borde enligt hans löften egentligen inte ha kunnat ske. Själv undrar jag också lite över socialdemokraten Leif Pagrotskys roll. Han är officiell rådgivare åt den grekiska regeringen och personlig vän med Papandreou. Vad är det egentligen för goda råd han har gett?

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, ANders Borg, Bild-Zeitung, Aten, Grekland, Grekland i kris, euro, nazityskland, naizistockupation av Grekland

I pressen: SVD1, DN1,GP1

,

Dagens reseavdrag (skatteavdrag för resor till arbetet) gynnar bilresande. Den som gör avdrag för bil får dra av ett bestämt belopp per mil. Den som gör avdrag för kollektivtrafik får istället dra av för det sammanlagda biljettpriset. För cykel medges endast ett avdrag med 250 kr per år. I praktiken är det främst bilpendlare som kan använda avdragsmöjligheten.

Fusket är omfattande eftersom systemet är svårkontrollerat. Skatteverkets undersökningar visar att närmare hälften av antalet avdrag är felaktiga. Fusket kostade år 2003 statskassan ca 1,4 miljarder kronor i förlorade skatteintäkter.

Det betyder att reseavdragen fungerar som en subvention av resande med bil från oss andra och samhället. En stor del av avdragen sker dessutom i Göteborgsregionen och hälften sker i storstadslänen där den bästa kollektivtrafiken finns:

De sammanlagda reseavdragen i Dalarna, Gävleborg och alla län norr om dessa uppgick till 1,8 miljarder kr 2003, vilket är samma belopp som drogs av enbart i Stockholms län. Hälften av den sammanlagda summan som drogs av 2003 (5,9 miljarder av totalt 12,3 miljarder kr) hamnade i de tre storstadslänen Stockholm, Skåne och Västra Götaland. Bara en tiondel av de totala avdragen gjordes i Norrlandslänen.

Av de 10 kommuner som det dras av mest i ligger 7 stycken i Göteborgsområdet och 8 i Västra Götaland. Sammanlagt drogs år 20o3 2,4 miljarder av från skatten för resor i Västra Götaland vilket är lika mycket som i Stockholmsregionen (inklusive Uppsala län). De tre län där störst andel av inkomsttagarna drar av för resor är Hallands län, Uppsala län och Västra Götalands län.

Ett miljöovänligt sätt att transportera sig subventioneras alltså. Subventioneran är extra stora i göteborgsområdet. Det finns ingen anledning att ha en sådan subvention kvar. Det bästa är därför att ta bort reseavdraget. Det är ett bra sätt att minska trafiken, till och med bättre än trängselavgifter. Precis som trängselavgifter är det dessutom fördelningspolitiskt riktigt. Det slår hårdare mot de som har mer. Framförallt är det nämligen dessa som utnyttjar reseavdraget.

Att ha ett resformsneutralt reseavdrag kvar kan också vara en variant, men jag kan inte se nån anledning för samhället att subventionera resande. Det är inte klimatsmart och miljövänligt helt enkelt. Därför är det bättre att att bort avdraget.

Intressant?
I media: ETC, Fria1, 2, 3, 4,
Läs även andra bloggares åsikter om Arbetsresor, Reseavdrag, Subvention, Miljö, Bilism, Klimathotet, Kollektivtrafik, Trängselavgifter, Samhälle, Politik

PS. Det kan ha förekommit förändringar i reseavdraget efter år 2003 som jag inte är medveten om. DS.

För ett par dagar sedan skrev jag en blogg om vilken roll Credit Deafult Swaps (CDS) spelat i den « grekiska krisen ». Ett par kommentarer menade att jag helt hamnat fel och att det verkliga problemet var grekernas leverne på för stor for utan att ha råd med det.

Nicolas Sarkozy verkar inte övertygad.

Två artiklar i gårdagens internationella press belyser i blixtljus den roll som spekulationen spelat och hur den i sista hand skapar rikedomar åt de som redan har mer än de behöver.

I New York Times publiceras en artikel(NYT) som hänvisar till en rapport av Goldman Sachs (namnet bekant?) som i fjol sommar uppmanade sina rika kunder att köpa CDS på ”utvecklade ekonomiers” statsskulder vars risker enligt Goldman var undervärderade.

-Precis när den grekiska skulden började oroa investerare bytte Goldman hatt och skickade ut ett 48-sidigt memo till sina kunder om en ”CDS-101”. Enligt rapporten gav det kunderna möjlighet ”to short credit easily”, det vill säga att spekulera mot vissa statsobligationer, skriver NYT.

I en rapport av Goldman en månad senare står det att, ”CDS är för billiga eftersom de underskattar riskerna med de utvecklade ländernas skulder som nyligen ökat kraftigt”.

-Köp CDS på de utvecklade ländernas statsskuld, uppmanade rapporten sina rika kunder.

De som fortfarande tror att det är den grekiska befolkningen som levt över sina tillgångar vill vara sig se eller höra någon annan version. Det gäller i högsta grad Anders Borg som envetet i alla media mal på om att ”grekerna fuskade” och att de har sig själva att skylla.

-Nu har grekerna ställt till det igen

Den andra artikeln som indirekt knyter an till de rikas spekulation finns i veckans nummer av Business Week. Den visar hur antalet dollarmiljonärer i USA ökat under ”krisåret” 2009.

-Miljonärsklubben i USA växte med 16 procent 2009, skriver B.W. och fortsätter:

-Familjer med en förmögenhet på mer än 1 miljon dollar , exklusive bostaden, ökade till 7,8 miljoner upp från 6,7 miljoner hushåll, skriver B.W. och hänvisar till den rapport som Spectrem Group ställt samman.

Det är klirr i kassan. Om det funnes en vettig beskattning av de rika skulle det också klirra i statskassan. Med en modest beskattning av rikedomen på 50% , i stället för dagens noll procent för många rika, handlar det om 500 miljarder dollar mer i statskassan. Utan att lämna de rika i ”nöd” skulle det räcka till hälsovård och vettiga skolor för många i riktig nöd.

Bakom Goldmans murar är många järn i elden

Men det är ju bara en tanke. Det finns ingen kraft i dagens USA som kan förverkliga den tanken. Goldman Sachs kan lugnt arbeta vidare med sin konsultverksamhet åt den grekiska staten och kassera in 100-tals miljoner euro i kommission och samtidigt uppmana sina kunder att berika sig i den spekulativa karusell som banken driver. Sällan har uttrycket att vinna på både karusellerna och gungorna varit mer passande

.

Media: DN1,DN2,SVD1,GP1,SSD1,Dagens Arena,DN3,

Bloggare: Röda Malmö,Jinge,Motvallsbloggen,Röda Göinge,Björnbrum,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Grekland, Goldman Sachs, Spekulation, CDS, Anders Borg,

USAs vicepresident hälsades välkommen i Israel med en örfil som kändes ända in i Vita Husets ovala rum. Dagen innan Bidens ankomst offentliggjorde den lokala byggnadskommittén ansvarig för nybyggen i det ockuperade Östra Jerusalem att byggtillstånd getts för 1 600 nya lägenheter i stadens arabiska kvarter.

Var Joe Biden verkligen besviken?

-Jag fördömer den israeliska regeringens beslut om nya husbyggen, deklarerade Biden i en skriftlig kommentar och menade att det inte precis var vad ”fredsprocessen” behövde just nu.

Israels inrikesminister Eli Yishai fällde som vanligt några krokodiltårar och bad om ursäkt för beslutets timing.

-Jag ber om ursäkt för de obehag beslutet innebär. Om jag vetat om det hade jag skjutit upp byggtillståndet med en eller ett par veckor. Det är olyckligt att detta hände under Bidens besök, förklarade inrikesministern, utan att inse att han bara förvärrar situationen genom att lägga till:

-Distriktskommittén ger byggtillstånd varje vecka utan att informera mig, sa han i israelisk radio.

1 600 nya bostäder ska byggas i Ramat Shlomo

Utan att tänka sig för bekräftar han att nybyggena i östra statsdelen, som ockuperats sedan 1967, är ren rutin, att de ingår i en plan som inte ens längre är kontroversiell. Krokodiltårarna och ursäkterna är bara till för att hålla ”fredsprocessen” vid liv tills det inte finns något mer att diskutera om.

Vi bygger och planerar i en daglig rutin. På den diplomatiska arenan skickar vi fram Netanyahu och Barak som håller skenet uppe. I Vita Huset knyts nävar så att knogarna vitnar- men bara i byxfickan.

.

Media: DN1,DN2,SVD1,SSD1,DN3,SVD2,

Bloggare. Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Joe Biden, USA, Palestina, Jerusalem, Netanyahu, Ehud Barack,

Den 35-årige mannen från Alingsås är tidigare dömd för fler våldtäkter, övergrepp mot unga flickor och kvinnor. Han är känd i krog- och klubbvärlden under öknamnet Peter Pimp.

Att brottslighet av olika slag är vanligt i porr, krog- och klubbvärlden är inget som förvånara mig. Skattebrott och svarta pengar lär väl vara det vanliga men även andra brott är säkerligen vanligare i dessa miljöer, speciellt de kring porrklubbarna och mindre noggräknade klubbar och restauranger. Det senare är ju uppenbart för annars hade ”Peter Pimps” verksamhet knappast kunnat pågå.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Porrbutik, Charlottenberg, Porrklubb, Porrkung, Klubbmiljöer, Krogmiljöer, Sexuella övergrepp, Våldtäkt, Skattebrott, Bokföringsbrott, Ekonomisk brottslighet, Peter Pimp, Värmland, Samhälle, Naserligan