”Fanor i sorgflor”

.

När soldater dör i krig kan de hedras på många sätt. Fanor med sorgflor kan sänkas, flaggor halas och maktens män brukar säga att de tänker på de stupades familjer.  Det talas stort och ömsint om att de krigare som dör offrat sig för nationen, för fosterlandet, för freden eller för kungen. Ibland för Gud. När nu svenskar dör i Afghanistan säger därför Carl Bildt självfallet att ”deras insatser får inte vara förgäves” och han säger då det som måste sägas av en utrikesminister.  För det går att vinna val – också på krig och egna förluster. Bara man säger rätt saker. Vid rätt tillfälle.

.

Nu är de som stupat, Gunnar Andersson och Johan Palmlöv, två yrkesofficerare som medvetet valt den militära karriären som sina jobb. Det handlar inte om en tvångskommendering.  Inte om två stackars meniga, värnpliktiga soldater som beordrats till krigstjänst av Gud och stat för att sedan flygas ut till ett halvkolonialt krig långt borta i Asien.

.

.

Den svenska flaggan – i sorgligt sällskap med stjärnbaneret – nu halad på halv stång

.

Men det hindrar inte att dödsskjutningarna är sorgliga. Som så många andra män som dragit ut i krig såg sig nog de bägge officerarna som kämpar för en god sak. ”Han ville utgöra en skillnad för civilbefolkningen”, säger exempelvis Palmlövs mamma om sin son.  De bägge krigarna hade självfallet matats fulla med en världsbild och en syn på Afghanistan som gjorde att de såg sin tjänstgöring under NATO – kommando som en ”fredsmission”.  Som en ”närvaro” i stället för ”krig”, som Aftonbladet så riktigt skriver.

.

Alla riksdagspartier – utom Vänsterpartiet – har i riksdagen röstat för fortsatt krig och ytterst är det även ”fredsivrare” som Mona Sahlin och Maria Wetterstrand som har politiskt ansvar för att de två svenskarna – och den afghanske tolken – dödats.  De har i praktiken uppmanat Andersson och Palmlöv att åka till Afghanistan och att vara beredda att offra sina liv i denna ”fredsinsats.

.

.

Samtidigt med dödsskjutningen i norr har en militär storoffensiv

( inte närvaro ) inletts i den  södra provinsen Helmand.

Tiotusentals civila flyr undan de amerikanska stridsvagnarna…

.

Lars Ohlys krumsprång i denna brännande fråga blir alltmer fantasifulla. Varför inte tala om att dina tilltänkta samarbetspartners är krigsivrare? Varför låta dem behålla sin anonymitet i frågan? Varför inte ärligt medge att (v) i höst kan tänka sig att sitta med i en regering och politiskt ta ansvar för ett krig vars syfte varken är att ”gräva brunnar” eller att ”befria kvinnor från burkor”  utan handlar om USA:s  ekonomiska och militära strategiska intressen i Central-Asien. I stället yrar Ohly i ett uttalande om att det är en ”dålig idé” att ha en ”militär närvaro” i landet. Han oroar sig också för att ”extremismen” växer sig starkare.

.

Varför lägga sig till med krigsivrarnas språkbruk? Om det nu är extremism som växer sig stark på civilbefolkningens bekostnad kanske det är en ”bra idé” att bekämpa denna. Eller att ha en ”närvaro”. Ohly pratar inte längre ens själv om krig. Det som förr var ”ett imperialistiskt krig” blir ”närvaro” och det som förr var ”nationellt motstånd” blir ”extremism”. Är det dessutom sant, som sägs, att det var en afghansk polis som på nära håll sköt ihjäl svenskarna och den lokala tolken. Då drar denna uppgift mer än löjets skimmer över Ohlys tidigare vädjanden om att Sverige ska utbilda poliser i stället för att öka sina militära ”närvaro”. Eller är det fortfarande en bra idé med mer afghanska ”poliser”?

.

Det enda sättet att hedra minnet av Gunnar Andersson och Johan Palmlöv är att omedelbart ta hem all svensk trupp. Då har de ändå inte dött förgäves.

.

Avslutar vanvördigt med en dikt av poeten Ruben Nilsson:

.

Här vilar jag, den okände soldaten,
inunder en triumfbåges vita marmorvalv.
Man hittade min kropp – nåja – åtminstone en halv,
och jag fick fin begravning utav staten.

Jag slets itu av tyskarnas granater.
Det var på sista tampen – sen blåstes »eld upphör»,
ty det ska vara tyst och lugnt när som en mänska dör
den regeln gäller även för soldater.

Jag plockades ihop utav kamrater
och lades i en kista, som var förfärligt fin.
Min vänstra arm har suttit på en jude från Berlin -
men sånt, det spelar inte nån teater.

Nu blir jag hyllad utav diplomater,
och en och annan furste han lägger ner en krans
och ber en bön för ruttet kött från landet »Ingenstans»
och pratar stort om mina hjältedater.

Här ligger jag, den sanne demokraten,
och skrattar ganska gott med min skalles döda flin.
Ett ben från Prag, en arm från Kiel och en ifrån Berlin,
det kallar dom Den okände soldaten.

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, NATO.ISAF, döda svenskar, Kabul, Karzai, USA, Obama, Sven Tolgfors, Carl Bildt

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,AB1,AB2,GP1,GP2,Politiken,AB3,SVD4,DN3,GP3,

Bloggare: Arbetarperspektiv,Jinge,Svensson,RödaMalmö,

Ett Göteborg med tätare bebyggelse, färre stora och öde parkeringsytor och bättre kollektivtrafik är i alla fall fall något som finns i mina drömmar. Det betyder att det måste byggas mer, framförallt bostäder då det är detta som saknas mest. Men dess ska inte byggas i Torslanda eller Kärra där de kollektiva kommunikationerna är dåliga och svåra att bygga ut. Nej, de ska byggas i centrala Göteborg och i närheten av fungerande kollektivtrafik.

Det finns mängder av tomma ytor som kan bebyggas, men jag anser inte att Heden hör till dem. Däremot så kan det byggas massvis längs med Mölndalsvägen. Där finns tomma tomter i överflöd och bra kollektivtrafik. Med ett nytt resecentrum inklusive en pendeltågsstation i Almedal/Elisedal kan det bli ännu bättre. Längs med kajerna ut mot Majorna finns det också gott om tomter. Speciellt mellan Järntorget och Stigbergstorget. Där finns stora ytor att bygga på.

Andra områden där bostäder med förkärlek kan byggas är vid Alelyckan och Lärjeholm. En ny spårvagnshållplats garanterar god kollektivtrafik. med utbyggnad av ett resecentrum (även här inklusive en pendeltågsstation) vid Gamlestadstorget blir kommunikationerna ännu bättre.

I Johanneberg och Guldheden finns också bra kollektivtrafik och många tomma ytor att bygga på. Liksom fallet är kring Backaplan och mellan Ramberget och Lundbyvass, Lindholmen och Sannegårdshamnen. Ett resecentrum i Brunnsbo/Tingstad samt pendeltåg på hamnbanan och en utbyggnad av delar av Bohusbanan till dubbelspår ger bättre kollektivtrafik och möjliggör mer godstrafik till Göteborgs hamn via Öxnered-Uddevalla-Stenungsund istället för över älvbron och viadukterna i Marieholm som ju också behöver byggas ut.

Däremot finner jag de flesta av de förslag som presenteras i Göteborgs-Posten som orealistiska och de medverkar till att minskar förståelse för vikten av förtätning och bättre kollektivtrafik då de framstår som helt tagna ur det blå, bisarra och ogenomförbara. Dessutom onödigt inkräktande på nåt som nog majoriteten av folk vill ha kvar (Heden). Det förslaget är dock det minst konstiga och framstår som realistiskt, men ändå inte önskvärt i mina ögon. Arkitekters behov att att utmärka sig som speciella finns uppenbarligen kvar och har negativa effekter som jag ser det.

Intressant?
Bloggat: Fagerlund,
Läs även andra bloggares åsikter om Förtätning, Våra drömmars stad, Mina drömmars stad, Marieholm, Bohusbanan, Alelyckan, Heden, Arkitekter, Kollektivtrafik, Stadsplanering, Bostadspolitik, Samhälle, Politik

          

I Sverige verkar det som om vägtullar kommer att bli vanligare. I andra länder, som exempelvis Frankrike och USA så har betalning för att får köra på många motorvägar varit legio sen lång tid tillbaka. Det är alltså inget ovanligt med vägavgifter i världen. Det har dock varit ovanligt i Sverige, men ser ut att bli vanligare i framtiden. De ställen där vägavgifter och trängselavgifter diskuterats som en del av finansieringen av nya vägar är:

Trängselskatt:
• Stockholm: Förbifart Stockholm samt regionala vägbyggen
• Göteborg: Västsvenska infrastrukturpaketet
Vägavgift:
• Sundsvall – bro över Sundsvallsfjärden
• Motala – bro över Motalaviken
• Nacka – Skurubron
• Huddinge – Masmolänken
• Norrköping – bro över Motala ström
• Örnsköldsvik – tunnel genom Åsöberget

Förutom trängselavgiften i Stockholm och den beslutade trängselavgiften i Göteborg så finns det idag betalning på ytterligare två svenska vägar. Det är på den nya bron över Svinesund mellan Bohuslän och Norge och på Öresundsbron. Jag har inget emot att vägar, tunnlar och broar finansieras på det sättet, men tycker att trängselavgifterna i de stora städerna ska användas för att finansiera en utbyggnad av kollektivtrafiken. Dvs användas för en satsning på miljövänliga transportmedel.

Intressant?
Borgarmedia: GP1, 2, 3, 4, 5, SVD1, 2, DN1, 2, 3, 4,
Läs även andra bloggares åsikter om Vägtull, Trängselskatt, Svinesundsbron, Öresundsbron, Stockholm, Göteborg, Trängselavgifter, Bilism, Kollektivtrafik, Samhälle, Politik

          

Nyliberalismen vid vägs ände.

.

I Europa har de brittiska socialdemokraterna fungerat som en plogbil för nyliberalismen – med Görans och Monas Tony Blair som stilig chaufför. Landet har avindustrialiserats – och avreglerats. De ”nya jobben” skulle komma i London City. I “finansindustrin”. Men med en finanskris värre än det snökaos som dessutom drabbat landet har plogbilen kört fast för gott. Nyliberalismen har nått vägs ände. ”Tonys” plogbil kan inte vända.

I början på maj väntar nyval. Valrörelsen kommer att dras i gång i slutet på mars. Samtidigt som recessionen segat sig kvar och arbetslösheten är groteskt hög.  Hela vintern har dessutom parlamentsförhören om Labours illegala krig i Irak hudflängt partiets trovärdighet. Liksom det ”eviga” kriget i Afghanistan som ifrågasätts av en stor majoritet av Storbritanniens befolkning.

I detta läge läggs sten på börda för Gordon Browns regering. Chefsåklagaren ska nu åtala tre av Labours ledamöter i parlamentet. De hotas av sju års fängelse för stöld och bedrägeri – när det gäller skattemedel – och rättegångsförhandlingarna kommer att ske samtidigt med valrörelsen…

Bakgrunden är avslöjanden under hösten när tidningen Daily Telegraph dag efter dag kunde publicera snaskiga reportage om det decennielånga, kanske historiska bedrägeri, som varit vardag och kultur i Westminsters anrika riksdagsbänkar. En majoritet av parlamentets ledamöter hade på det ena eller andra sättet krånglat sig undan skatt genom påhittade eller rentav förfalskade uppgifter om sina kostnader för dubbelboende i London. Här fanns obscena avdrag för allt från huslån som redan var betalda till porr, foder till ankor och en vallgrav runt det egna huset…

410 av parlamentets 600 ledamöter har eller ska betala tillbaka stulna skattemedel. De tre socialdemokraterna – tillsammans med en konservativ ledande politiker i överhuset – har åklagaren sett som ”värstingar” och deras brott vill han därför få prövat i en regelrätt domstol. Till fasa för Brown och de konservativas partiledare David Cameron förklarar sig nu alla fyra – i ett gemensamt uttalande – att de har parlamentarisk immunitet och därför står ovanför lagen. Samma retorik som gång på gång räddat Italiens Silvio Berlusconi.

.

Politiskt verkar det trist nog vara de brittiska halvnazisterna i British National Party

som vinner mest på förfallet i parlamentet. Här en av deras  valaffischer

Vi vet inte om de fyra kommer att undgå lagen. Men vad som redan är klart är att för en tid är trovärdigheten för den brittiska borgerliga parlamentarismen allvarligt skadad. För Labour är det hela en katastrof. Att en lord i överhuset tycker sig stå över vanliga lagar om bedrägeri är det kanske inte så många som höjer ögonbrynet för. Men att tre riksdagsledamöter från Labour – med partiets retorik om alla människor lika värde – tror sig tillhöra en ny politisk adel. Det förvånar många.

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, labour, val i England, Tony Blair, George Brown

Pressen: SVD1,DN1,

En ung man i Göteborg har häktats och är misstänkt för ett grovt våldtäktsförsök på Molinsgatan i Vasastaden i Göteborg.  Det grova våldtäktsförsöket bär enligt media stora likheter med överfallet och mordet på Nancy Tavsan i Hjällbo. Den gripne 21-åringen är hemmahörande i Hjällbo och var kvällen då Nancy Tavsan mördades på samma fest som hon var. Han har också enligt uppgifter haft kontakt med henne på Facebook.

21-åringen är enligt polisen inte misstänkt för inblandning i mordet på Nancy Tavsan för närvarande men det gripandet har lett till ökad oro i Hjällbo. Polisen har därför förstärkt sina resurser i stadsdelen.

I sådana här fall (och i alla andra också) är det viktigt att man hålelr sig till principen att alla är oskyldiga tills motsatsen bevisats. Den häktade mannen är i skrivande stund inte misstänkt för dådet mot Nancy Tavsan  och ska betraktas som helt oskyldig till det även om han är misstänkt för ett annat grovt våldsdåd. I fallet med mordet på den unga kvinnan i Hjällbo så finns det ingen misstänkt och ingen gripen.

Den unge mannens brutala överfall mot kvinnan på Molinsgatan liksom mordet på Nancy Tavsan visar också att allt inte står helt rätt till i vårt eget land när det gäller förhållandet män och kvinnor. Det är inte bara i Turkiet som brutala överfall på unga kvinnor och flickor sker, med eller utan hedersproblematik.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Nancy Tavsan, Mord, Molinsgatan, Våldtäkt, Våldtäktsförsök, Hjällbo, Vasastan, Göteborg, Samhälle

          

Inte från kolonien, men från mig!

Göteborg 2009-03-15                                             Hej Vanja

Läser idag i Aftonbladet om hur AMF Pensions bonusar var med och togs fram av LO. Landsorganisationen, den stolta kamporganisation som på egen hand förhindrade framväxandet av ett trasproletariat i Sverige fram till åttiotalet. Det är fruktansvärt, och du ser det inte ens. Du gör en läpparnas bekännelse, men ditt hjärta är tillsammans med kapitalisternas.

Landsorganisationen, som på åttiotalet för alltid växte ihop med makten, och nu inte är något annat än en lika maktfullkomlig ful padda som Svenskt Näringsliv som ni nu vill förhandla bort strejkrätt, sympatiåtgärder och gud vet allt med. LO:s topp är snart lika otäck som IF Metall som aktivt bryter det fackliga löftet. Deras argument om ”var fjärde medlem snart arbetslös” håller inte. Skogs och Trä har liknande förutsättningar, HRF har förlorat 30% av sina medlemmar under borgarregeringen, Byggnads har haft enorma problem med säkert mer än var fjärde medlem arbetslös och Fastighets har också från gång till annan haft skyhög arbetslöshet bland medlemmarna. Ändå bryter ingen av dem Löftet med ditt goda minne.

Du har växt ihop med makten även du, Vanja. Som du är med i ledningen för medelklass- och småföretagarnas parti som ni ska göra sossarna till under Sahlinskan är du inte oskyldig till att borgarna kommer att vinna en promenadseger 2010. LO borde ha ställt sig upp och hotat att kapa banden med (s) när pratet om samarbete med det borgerliga miljöpartiet ens blev nämnt för första gången men du bara jamsade med.

Glad att jag såg sanningen till slut, Vanja. Partiet är det över ett år sedan jag lämnade. Facket kommer jag aldrig att lämna, men tro mig när jag säger att det verkligen inte är för din eller LO-ledningens skull jag betalar min avgift varje månad. Det är för min och kamraternas skull och inte för din fina sexsiffriga lön varje månad. Och för att kunna motionera om att skilja LO från sossarna som arbetarklassen inte mer har någon nytta av.

Ha ett bra liv. Vi får väl se hur mitt som arbetare kommer att gestalta sig i framtiden, men en sak är säker: blir det bättre är det inte tack vare dig eller den snart LO-sanktionerade rean på arbetskraft.

Nicklas Eriksson

Vänsterpartiet på avvägar

Kontentan av samarbetet är att Vänsterpartiet suddat ut mycket av sin egna självständiga profil. Det blir tydligt när man tar del av den valplattform som partiets styrelse antog 25 oktober 2009, en plattform som skall ställas till omröstning på partiets kongress 7-9 maj i år. Flera av Vänsterpartiets tidigare hjärtefrågor, som exempelvis arbetstidsförkortning och svensk trupp ut ur Afghanistan, lyser här med sin frånvaro. Trots finanskrisen reses inte heller något krav om bankförstatliganden och klimatfrågan är märkligt undanskuffad. Är det måhända så att den fallit på Mp:s lott i oppositionens interna arbetsdelning?

Den budgetmotion som partiet lade hösten 2009 går också i samma tecken. Man ger ett antal fler miljarder till den offentliga sektorn än de övriga riksdagspartierna, men även med Vänsterpartiets förslag kommer den offentliga sektorns andel av BNP att vara lägre 2012 än när den nuvarande alliansregeringen tillträdde 2006. Är det här verkligen samma parti som hösten 2005 gick ut med kravet om 200 000 fler jobb i den offentliga sektorn?

18 januari i år – vid Folk- och Försvarskonferensen i Sälen – offentliggjorde så oppositionen en gemensam säkerhets- och försvarspolitisk plattform. Det mest anmärkningsvärda här är att Vänsterpartiet ställer sig bakom ett djupgående militärt samarbete inom såväl EU som med NATO. Den solidaritetsdeklaration, som är en del av EU:s Lissabonfördrag, skriver man under på: ”Sverige skall inte förhålla sig passivt om en katastrof eller angrepp skulle drabba ett EU-land eller ett nordiskt land”.

I den krassa verkligheten betyder det att Vänsterpartiet nu accepterar att Sverige ställer sig villigt att bidra med trupp till stormaktsexpeditioner i tredje världen där europeiska intressen hotas, som det svenska deltagandet under franskt befäl i Tchad 2008. Partiet underordnar sig därmed den stormaktsimperialism som främst företräds av brittiska, franska och tyska intressen.

Vidare skriver man också bland annat att ”EU utvecklat sin kompetens att leda alltmer komplexa operationer. Sverige har deltagit i praktiskt tagit alla fredsfrämjande insatser som EU genomfört. Sverige skall fortsätta det aktiva engagemanget och deltagandet i internationella insatser inom ramen för FN, EU, NATO och OSSE”. Med denna inriktning blir det i realiteten inte så mycket kvar av den av partiet så omhuldade svenska alliansfriheten. Fler än en medlem i Vänsterpartiet sätter säkert kaffet i vrångstrupen vid läsningen.
Dokumentet står också i skriande kontrast till ett flertal skrivningar i det partiprogram som Vänsterpartiet antog på sin kongress 2008, som exempelvis: ”Sveriges militära alliansfrihet, som idag hotas av EU:s militära ambitioner och NATO:s utvidgning, skall försvaras och stärkas”.

Vi socialister upprepar det vi redan skrev i en ledare i höstas (Internationalen 45/09) : Vänsterpartiet har idag – i en tid då hela vänsterflanken i svensk politik gapar tom – ett gyllene tillfälle för att få genomslag för en radikal politik. Partiet skulle göra betydligt mer nytta om man artikulerade en tydlig vänsterlinje istället för att fungera som en lågmäld kugge i en kommande regering som till stora delar kör vidare i samma gamla hjulspår som den nuvarande alliansregeringen.

7-9 maj går Vänsterpartiet till kongress. Vår förhoppning är att ett ökande antal medlemmar inför denna kongress blir alltmer kritisk mot den rådande politiken och samarbetet med S och Mp, att en majoritet säger nej till denna politik, att samarbetet avbryts och att partiet slår in på en ny kurs. Sverige behöver i riksdagen en vänster som är en vänster, en vänster som ser som sina huvuduppgifter att lägga fram såväl systemkritiska som systemöverskridande förslag samt fånga upp artikulera och understödja utomparlamentarisk kamp i fackföreningar och sociala rörelser.

Av ledarredaktionen